Skåne

Nu är man tillbaka i skåne över julen. JAg hatar mörker, det kryper sig närmre inpå.. ..känner saknad.. efter något jag inte kan sätta fingret på.

Somewhere I Belong

Jag vet inte längre vad jag vill. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag vet inte något alls.

 

In this world long gone

Molnen skymmer alla stjärnor på himlen, skyn som brukade vara klar och kall med stjärnor som tindrade i natten. Det är inte sant, molen har alltid då och då skymt vår sky, stjärnorna har inte alltid lett mot oss, men det är bara det vi vill minnas, det enda jag vill minnas. Minnena dom finns, dom är tydliga, jag vill sudda ut allt, jag vill kunna göra mitt liv som en bok, riva ut blad efter blad där allt varit totalt kaos, där texten saknar meningar, där meningar saknar ord och där ord saknar bokstäver. Jag vill bara gå vidare, jag vill så jävla gärna gå vidare, men minnena håller mig tillbaka, håller mig kvar om nätterna i det förflutna. Jag ser det jag ser och det får mig inte ledsen, inte ledsen och nedstämd som ett barn, bara arg, bara förbanna, bara hämdlysten, vill bara döda. Jag vill förstöra, jag vill ta kål på allt, allt det jag skyller mörkret på, jag vet vem, vilka, vad, jag är inte dummare än jag var, jag vill göra slut på det som tror sig veta, kunna och göra.

Jag vill bara gå vidare nu, jag har ett helt liv framför mig, kan inte förklara mer än, om en vecka kan jag.

Tårarna rinner ner för mina kinder, många många många anledningar, per ligger som vanligt och snarkar i soffan. Jag är mest arg, jag vill bara slå sönder något, eller någon. Någon är inte vem som helst. Det förstörde allt, inte början av mitt liv men andra kapitlet, just det där, inte bara för mig, utan för alla i min närhet, det lärde mig bygga hat. Jag ska sluta rota i det gamla, det kommer inte få mig att lättare kunna gå vidare, men när jag hörde den gamla låten, kill bill, låten jag jämt lyssnade på i vintras, när jag inte levde. Jag kunde ha sluppit alla dehär jobbiga tiderna om inte du tog livet ifrån mig. Tonerna fyller mitt sinne för en sekund, jag sluter mina ögon så som många gånger förr. Låter hennes späda röst få mig att minnas känslan, varken kan eller vill beskriva den, hemlös. Tågresor hit och dit, du slapp det livet själv. Men ditt liv är ändå så mycket uslare än mitt, du har ingenting. Inga vänner, inget liv, ingen som älskar dig.

Livet går vidare för alla, dig, mig, dom, han och hon. Mitt kommer bli underbart, jag kommer få tillbaka det jag förlorade om jag bara lär mig leva så, leva med att ge och ta, att glädjas åt saker och ting, tillskillnad från dig som glädjer dig åt allt, har du ingenting. Ingenting av allt det jag har. Jag har ett liv, ett eget, som jag älskar. Som jag är beredd att offra ännu mer än vad du redan fått mig att offra.

But I won’t let this build up inside of me,
I won’t let this build up inside of me

Vermillion pt 2 – Slipknot

Jag har en del minnen jag vill berätta för er. För dig och för alla andra som läser och vill veta.

Jag lämnade ”*******” tidigt på morgonen, han körde mig till stationen, en äldre herre frågade mig vart jag skulle, jag svarade, vad bra sa han då står jag väl rätt. jag hoppade på och slog på min mp3, musiken fyllde tomrummet, jag grät, tårarna rann, jag tittade ut på det kalla och isiga lanskapet jag susade förbi. Jag vet folk stirrade på mig, tankarna var nog olika, någon tänkte säkert ” vad fan är det för fel på henne” någon annan såg ut att tänka ” stackars flicka”.. Efter någon timme var jag framme, jag var fast på stationen i par timmar, sedan åkte jag vidare.

Jag ankom till en okänd stad med okända människor utan att en endaste själ mer än han visste var jag var, obehagligt tycker nog många, men jag trivdes, jag var lugn och kände kontroll, han mötte mig på stationen, i sin blåa jacka, med sin vita volvo V70 som luktade vanlij, han gav mig en kram, en kram jag inte fått på länge, en kram som betydde så mycket. Vi åkte tillsammans mot ett nytt liv, det var verkligen inte min tanke just då, men nu förstår jag det. Vi somnade på kvällen, natten innan hade jag ingen aning om vart jag skulle vara just då, men det blev i hans varma trygga säng, i hans varma trygga famn. Jag var bara liten, jag var ensam och hemlös. Han gav mig det jag behövde, det jag behövde för klara ännu en dag. Jag tog emot hans vänliga hjälp, hans varma hand och bröst som jag fick somna lugnt på.

Han la sin hand på mitt ben, lanskapen susade förbi bilruta, jag tog hans hand, lika mjuk, lika varm och lika välvillig som alltid. Vermillon rullade i bilen, det var mörkt ute, snön hade tagit över, vill höll hand hela vägen hem.

Nu har det gått över sju månader sedan vi träffades, framtiden har aldrig varit närmre, den framtid vi ska leva i, den framtid vi ska dela föralltid. Men man får aldrig glöma, vi lever alltid i framtiden, vi lever också i dåtiden & nutiden. Lev livet för alla tre delarna. Glöm inte att njuta, efter dagen som gått har vi väntat på, suktat efter, längtat till, njut av dagen för den kommer aldrig igen, den kommer bara vara ett minne, njut och lev ut dagen då du aldrig kan förändra den.

brrum

så jävla tråååkigt..

Det närmar sig

Ledsen jag inte har skrivit på länge, inte haft tid eller lust. Läs denna låttexten. Läs hela.

Let’s clap our hands,
for the president
and Jesus Christ
and did I mentioned Charlie Manson and everybody else, who was nice.

Let’s sing a song,
for the people scared..
searching in the air
for your searching hard to see that I’ll be there.

Shotting up your world,
watching all the ressurection junkies losing ground
Yeah I’ll be there,
shotting up your world
watching all the ressurection junkies losing ground

Let’s do high five,
for a genocide,
and the internet
and all the communications skills that are lost, when we are dead.

You’ll never survive 3005,
while you’ll be sinking in the ocean
I’ll be in my space ship still alive!

Shotting up your world,
watching all the ressurection junkies losing ground
Yeah I’ll be there,
shotting up your world
watching all the ressurection junkies losing ground

Shotting up your world,
watching all the ressurection junkies losing ground
Yeah I’ll be there,
shotting up your world
watching all the ressurection junkies losing ground

Let’s clap our hands,
for the president
and Mickey Mouse
every other motherfucker that’s burning up in this house!

Det luktar citron från toaletten

Nystädat, ny diskat och ny hm.. där tog tyvärr ny-grejerna slut ha ha. Sov uselt inatt, tror denna natten kommer bli ännu värre, har svårt att slappna av innan jag ska göra saker, ska ju till skåne i morgon och så är det massor att göra innan, och då bli jag bara så uppspelt eller kanske bara rent av stressad så kan inte slappna av, ska jag vara ärlig så var det tusen saker som fyllde min hjärna..

Cats med Plutten Persson på fredag kväll, fixat chafför, per så klart! Ska bli jättemysigt, bara lina och jag, mat och prat! Gaah längtar, så sjukt längesedan.. I morgon när i kommer till skåne lär vi få god mat, jag hoppas det i alla fall, haha. Sedan på onsdag blir det Vallarna med halva släkten, förstås inte en del av den, fru svensson tåler inga busikisar, hehe. Blir restaurang med för den delen, vet inte om det kanske blir halmstad, det vore ju trevligt faktist. Ja ja, nu ska vi gå ut och städa ur bilden.

Heppåhoj!

Tack SIBA

Bytade ju in min mobil idag, fick en använd, haha låg låtar på den sen efter en stund upptäckte jag det var ett minneskort i den också! Man bara tack!!! Happiie! Haha synd om dens mobil det var :D

Det förflutna

Sommaren 2006

Då träffade jag Johan. Johan, jag saknar dig väldigt mycket. Jag är så otroligt glad jag har haft dig när det var som tyngst. Du hade alltid tid för mig. Har pratat och känt varandra i 5 år nu. Jag och Lina har känt varandra i 10 år! helt otroligt, gaah vilka sommarminnen vi har tillsammans, inte gått en sommar utan Lina på 10 år! Okej dessa två senaste åren har väl inte varit så jättebra, irland och dalarna går inte ihop.

Nu är det dags för johan att flytta till Ljungby, skola där. Ja nu är du 19 år och brat, haha. Fast tycker om dig lika mycket ändå! Hehe

Älskar dig Johan, tack för allt du gjort för mig.

Jordgubbar och vanlijglass

Sommar sommar sommar. Bra dagar, tunga dagar. Hur som helst nu är det snart dags för skåneland. Jag och per bilar ner på tisdag efter hans jobb, han ska köra lastbil i gruvan så vi åker väl vid 15.30. Stackars per som måste vara uppe från klockan 05.00..

Åkte in med min mobil igår till Falun, har haft igång den i två dagar, yay, nu är skärmen helt jävla cp. Så vart inne med den, så sa gubben att han skulle skicka den på lagning, tar tre veckor ungefär. Gaaahh vad arg jag blir, köpt en mobil med fabriksfel så får JAG vänta tre veckor (dvs hela semestern) på få en hel mobil och ändå betala hela priset! Men nej efter jag sagt det så bara, men om ni kommer in i morgon med mobilen och kartongen så får du en ny istället. Man bara taaaaack!

Drömde en konstig dröm inatt..

sömn

Har så sjukt ont i min mage, det krampar, gör ont när jag försöker andas. Tårarna rinner ner för mina kinder, jag har ont, jag är rädd, jag känner mig ensam. Försöker väcka per, jag vet klockan är mycket, men jag har så sjukt ont, mmm får man till svar, inte fan bryr han sig att jag gråter och mår allmänt dåligt. Det känns som jag ska spy så mycket det trycker på magen,  jag längtar hem nu.

Det får mig att tänka, tvivla, grubbla. var detta det rätta?

- jag ville aldrig vara själv.

Massvis med Dr House avsnitt och en påse djungelvrål

Sov uselt i natt, hade krämpor i magen och kallsvettades. Vaknade hundra gånger, inte förän efter 6 sov jag ordentligt. Vaknade vi 7 igen av att per kysste min kind, vi pratade en stund och kramades en ännu längre stund sedan slog han igen dörren och så hörde jag motorn starta. Nu dröjer det 4 dagar innan jag ser honom igen. Jag försökte somna om, gick inte så bra till en början men efter en stund så slumra jag till igen. Klockan 11 vaknade jag åter, jag åt frukost och kollade på massvis med Dr House avsnitt samtidigt som jag smaskade i mig djungelvrålen per köte till mig igår för jag skulle vara ensam. Timmarna rann sakta men dom försvann tillslut, tog mig en ostknäckemacka och en kopp te och slog på ett nytt avsnitt. Jag tvättade lite kläder och pysslade lite i huset, lagade mat och åt. Pratade med per i en timma med. Per är och kör gräs, i skinnskatteberg. Jag gick ut och red en sväng med snitan, gick kalas, tränade dressyr på fältet, skitten och traven kändes en aning hetsade och obalanserade men galoppen var ovanligt bra, hon samlade sig och gick kort galopp. Inte så längre för det orkade hon inte, skrittade henne en bit försedan bege oss till stallet.

Duschade av henne och slängde på henne sitt fleecetäcke.

Duschade kallt och drack litervis, hängde tvätt och pratade med per. När det var klart rotade jag igenom skafferiet, fann chees ballsen min älskling köpt till mig, tog ett glas cola och slog mig ner vid tv:n. Klick på med Djävulen bär prada och festen kan börja. Efter par timmar knatade jag ut till zenit och släppte ut henne i hagen dränkt med myggavisandemedel. Usch måste bara tillägga har fortfarande überont i magen. SUCK!

Nu är det kväll, klockan är snart halv tolv. Pratat med per en stund, kommer sova ensam i Hans säng, det känns lite konstigt, lite fel men ändå skönt, det är ju åtminstonde hans säng. Ska köra upp sängen nu så jag kan sittligga i den och slå på ett nytt house avsnitt innan jag somnar. Hovslagaren kommer klockan 08.00 i morgon, så per ringer och väcker mig halv sju. Nu inser jag verkligen hur mycket jag saknat att bo på samma stället som jag har hästen, lite bättre självdiciplin nu, eller bara kanske mer vilja och mer sug efter få rida. Går riktigt bra med snitan nu med.

Hejhopp och nattinatt. Josefine

Ett muller i fjärran

Solen skiner över dalarna, mitt nya hemlandskap. Varje dag fylls av värme & glädje, men också av en längtan, en saknad, inte till skåne, inte till någon eller något, utan något helt främmande, jag vet inte ens själv vad det är, kan inte sätta ord, kan inte ta på det, en känsla liksom. Nu sitter jag igen i den knakande stolen som är enormt mycket lägre än skrivnbodet och tangentbordet så när man skriver får man ont i ryggen, ännu mer ont för min del. Skärmen lyser upp hela rummet, helt tyst förutom mitt smattrande på knapparna och sedan såklart pers snarkande, okej, det var inte så tyst om jag tänker efter. Nu har jag bott här i  en vecka, inte så mycket jämfört med vad jag har bott här tidigare, men nu bor jag verkligen här, jag har mitt hem här, alla mina saker, min häst. Jag kan  inte bara dra närsomhelst, inte för jag vill, men jag är van att kunna, det känns obehagligt på något sätt. Jag tittar ut genom fönstret, solen går upp nu, det är aldrig mörkt här. Bra för jag gillar inte mörker heller, men en satans massa mygg är det åandra sidan mer av, jag sover ingevidare längre, svårt för somna, vaknar hundra gånger, kan liksom inte få ro. Sedan åskade det igår natt, kom aldrig riktigt nära men blixtrana sken över den mulna och disiga himlen, blixrana var som iskalla spjut som man sköt ut. Dånet åskan ger ifrån sig är så mäktig, jag får en sådan kännsla, jag vill höra mer och mer, jag vill se mer och mer, jag kan bara inte släppa blicken från himlen, inte ens för kolla klockan. Jag vill att åskan ska komma närmre, samtidigt är jag livrädd för den, jag älskar den samtidigt som jag är så rädd för den att jag hatar den. Låter nästan som kärlek dehär.

Det stålar smärta ut i min rygg, musklerna krampar ihop sig och magmusklerna tar kol på mig. Jag kysser ömt pers kind, säger att han måste gå och borsta tänderna och gå på toa innan han somnar, men han mumlar något och innan jag ens har uppfattat vad det var han sa så snarkar han trött igen. Han snarkar värre än åskan knallar! Dom ringde hemifrån idag, missade samtalet, klockan var förmycket när jag såg det, antar dom ändå tror jag inte vill pratar med dom, åandra sidan, det vill jag inte heller. Klockan närmar sig tre, jag borde verkligen sova. Jag vill inte ligga och snurra rundor i sängen, kallsvettas och efter par timmar somna in i en sömn man efter en halvtimma slungas ur. Jag behöver prata, inte för jag vet vad jag behöver prata om, eller jo mig själv, jag har för mycket på insidan just nu, alldeles för mycket, men jag vet inte hur man ska börja prata, inte till vem ens. Jag vill prata med någon som vill lyssna, någon jag inte känner och någon som är visare än mig.  ..hm, den enda punkten som vart lätt att hitta  var väl visare än mig. Gåshuden smyger upp på min rygg, det drar kalluft från fönstret, efter urladdningen igårnatt har luften blivit svalare och mycket lättare. Jag tror det är dags att krypa till sängs, försöka förtränga allt förtillfället. Alla känslor, alla tankar. Speciellt den där saknaden, jag vet ärligt talat inte om den är inblandad. Det enda jag vet är att denna känslan har jag haft sedan lågstadiet…

Vi går mot nya tider du och jag

Så var det tisdag, tredje juni, nu har jag bott i dalarna eller ja rättaresagt Stora Skedvi i 3 dagar. Det känns bara fint, jag har bott här innan under längre tider så jag känner mig verkligen hemma, men sedan när man ser alla sina saker lite överallt plus att Zenit går bakom husen då slår mig den där skumma känslan, oj jag bor här nu. Jag ler för mig själv, jag känner mig nöjd, ja jag känner mig verkligen nöjd och genom glad. Jag ler inifrån och ut.  Jag kanske ska berätta lite om själva flytten.

Fredagen den 30 Maj körde per ner till mig, hade hästfinkan kopplad och dundrade fram på E4:an. Träffade lina innan, längesen vi sågs och det lär ju dröja innan det blir bara jag och lina som ses igen, hon tar ju studenten på torsdag  men då kommer det vara en massa annat folk där. Hur som helst så åt jag och per pizza innan vi åkte ut till Rinkaby med hästakärran. Morgonen efter ringde klockan 06.00 för ovanlighetensskull flög jag upp ur sängen, sminka mig och ordagrant drog per upp ur sängen. Vi packade ut alla mina saker på en timme, låste och stack till Rinkaby. Mockade ur boxarna och gjorde iordning hästarna. Lindade Zenits ben, gick bara bra, stolt över henne och sedan körde vi till Horröd. Där lastade vi ur hästarna och åt frukost, baguetter med majonäs, gurka, tomat och skina och sedan brieost, salami och rödlök. Mums! Morsan hade bakat en chokladkaka med, extra mums med en kopp kaffe till det. Vi lastade in Zenit, lite små tjurig över behöva åka mer transport, så vi använde longerlinan att bara precis läggabakom hennes rumpa, jaja sa hon och gick in. Klockan 12.30 lämnade vi horröd mot dalarna. Första stoppet blev i Ljungby, skulle bara precis ge Zenit lite vatten men nej det ville hon ju inte ha. Så då fortsatte vi, nästa stopp blev lite innan Jönköping, där försökte vi åter igen ge henne vatten men hon ville inget ha. Så då fika vi lite baguetter morsan packat ner till oss. Zenit stod lugnt i transporten, tugga hö och såg allmänt cool ut. Vi fortsatte vidare på E4:an och efter par timmar var vi i Mjölby, per och jag gick på Donken och åt glass, efter det körde vi in på en parkering och lastade ur Zenit, där var skog så hon fick gå i skuggan lite och äta gräs. Bjöd henne på vatten igen och nu jävlar i det dracks det vatten, fick fylla på spannen flera gånger mellan hennes betande. Gick runt och tranade lite på en skogsväg. Hur cool som helst var hon, precis som hon varit här hundra gånger innan. Sedan lastade vi in henne utan problem och stannade bara en gång till på vägen till dalarna.    Vi kom fram vid 22 tiden, lastade ur Zenit som var lugn och fin som vanligt, lindade av henne och stödde upp en box. Och gav henne äpplen, hö och vatten.

Morgonen efter tvättade vi av hennes svans som blivit skitig  och släppte sedan ut henne.

Dagarna går av sig själva, grillade igårkväll, jättegott kött med potatisallad till. Packat ur bilen hyfsat mycket, ridit snitan en gång igår, lufsade ut i skogen medans per och pontan gymma. Hon var hur lugn och cool som helst, det farligaste hon såg var en sten om slängde en extra lång blick på.

I morgon beger jag mig till skåne för par dagar, ska på Linas student och även faktist till sjukgymnasten för mina leder. Så lite tågreser blir det faktist, åker hem igen på lördag. Hm, hem, skumt, men känns faktist  ändå bra. Jag åker hem till dalarna igen.

Ska snart ta itu med disken och lite så, ska väl äta luch sen när per slutar efter det lär han dra och gymma så kan jag rida lite idag med.

Nej nu ska jag väl bege mig, börjar få myror i benen av att bara sitta här, hejhopp!

/Josefin Eun Mee Larsson

Sista dagarna i skåneland

Klockan är 06:57 och jag är för ovanlighetens skull faktist uppe, ätit lite godis och shit. Dessi stack med bussen för tio minuter sedan. Hade en underbar dag med dessan igår. Träffades utanför Domus och gick till Graffiti, Dessi hade redan ätit på Burger King (vilket hon inte ens gillar), ha ha för Ali bjöd. Usch!

Sedan blev det Café Fenix, en latte, gräddbulle och en beskvi, mums. Åkte ut till Rinkaby sen, gjorde klart stalle fort för sedan åka med 551:an till sjukhuset och promenera hem. Bytade lite skor emellanåt för Dessis skor skaver så inåthelvete! Ställde lite dricka i kylen och gick ner och beställde pizza, det blev oxfilé, tomater, svamp och vitlöksost, mums! Drack upp det jag hade kvar, så nu har vi tömt allt, så slapp man hälla ut det, ha ha. Just det jag klippte mig igår med hyfsat nöjd, inte vant mig ännu.

Senare på kvällen promenerade vi till hemmakväll för köpa godis, inte för vi vart sugna men vi ville det ändå. Jättefint väder om inget annat.

Dessi ”missa” sista bussen hem så det blev att sova skavfötters med mig. Idag ska jag träffa lina, plus att jag ska packa i princip allt. Sen kommer per ikväll. Läängtar.

Hejhopp och nästa inlägg lär jag inte skriva från skåne!

Flyttkartongerna tornar upp sig och rummet kyls i brist av saker

28 Maj Onsdag

Igår var jag hos tandläkaren här i kristianstad. Berättade jag skulle flytta nu, så det varninte lönt att börja min tandrotsmixring (ska rotfyllas etc pga en viss häst hmf!) eftersom jag lär bli kallad en gång i veckan vissa perioder. Tog två rönkenbilder och svarade på ett hälsoformulär angående, ja som sagt min hälsa. Massa frågor min målsman skulle svara på men jaha nu var jag ju själv så jag kryssade i rutorna jag tyckte verka roligast, haha i verkligheten fatta jag inte så speciellt mycket. Åkte ut till rinkaby efteråt och gjorde stallet, kastade ner ny halm och hö. Sopade genom hela stallet tillsammans med Nettan. Great. Sedan begav jag mig till Ängavången, älskar att vara hos farmor och farfar, gjorde som jag brukar, hehe åt och sov. Mys! När klockan blev 22 vaknade jag igen och farfar skjusade hem mig.

Just det! På vägen ut mötte vi farmor som jobbade förfullt med sina blommor;

- Ska du inte hålla kväll farmor?

- Äsch det hinner jag inte, måste göra klart dessa blommorna.

- Men det kommer ju en dag i morgon också Ruth, sa farfar

- Ja men i morgon har jag fullt upp med annat! Då hinner jag inte med detta!

- Jaså vad ska du göra i morgon? frågade farfar och jag samtidigt

- Äsch det vet jag inte svarade farmor lite buttert.

Haha, man behöver ju inte jobba nätter för skojsskull! Sedan åkte jag hem och kollade film med almapalma och knaprade chips å en risifrutti.

Vaknade i morse klockan nio, ringde per som inte heller kommit upp. Satte mig vid datorn och letade hästtransporter, ringde ringde och ringde. Efter det gick jag visst och la mig igen till 11 ha ha. Sedan var det dags att ta cyklen bort till farmor och farfar på middag, hemmagjord fiskgratäng, mums säger jag när jag flåsande går direkt till spisen och kollar vad det blir för krubb. Dukar fram och äter, kaffe och sockerkaka på maten i solen, mysigt värre! Jag försökte sola en stund, men rastlös som jag är låg jag kanske bara 40 minuter, sedan kröp det myror i benen. Haha ändå hade jag legat och kliat kattaskrället 20 minuter, sluta med han började vifta med bakbenet som en hund när jag kliade honom bakom öronen, skrattade så mycket så kattaskrället sprang sin väg, lilla Janson, bara jag som killar skabbkatten. Efter någon timme vart det kaffe igen, smask, det blev winerbullar, kokostoppar och daimsnittar till det. Sedan cyklade jag hem, hade jag velat och kunat kunde jag stanna kvar tills Sam och Bittan kom med tårta som dom skulle fika vidare på. Haha helt otrolig fikasläkt jag har!

Lagade mat till pappa och sedan begav vi oss till kristianstad för köpa flyttkartonger till mig. Efter det körde han mig till rinkaby och så pratade han med malin medans jag slet, tog bara 20 minuter i stallet idag. JAY rekord! Ändå hade jag inte bråttom. Efter det blev det Maxi Stormarknad och sedan hem för dricka kaffe IGEN med pappa. När han hade åkt började jag packa så smått, packat 4 smålådor än. Är inte så mycket egentligen. Vi vet fortfarande inte säkert om vi hittar transport, suck i så fall kan jag inte flytta i helgen. Bästa hade varit en B-kortshästlastbrumbrumbil.

Känns så jävla bra att flytta nu. Känner helt otroligt, visst trist att lämna skåneland, men eftersom jag är glad nu känns det så jävla bra. I morgon ska jag träffa Dessi, lär väl inte se henne på läääänge sen, sedan fredag ska jag träffa min älskade Plutten Persson. Suck redan nu känns det jobbigt att lämna henne. Men ska i allafall ner på hennes student på torsdag. Ja hejsanhoppsan lina, nu är det slut med ungdomnspluggandet, vad händer nu?

Ja nu är det verkligen dags att lämna mitt älskade skåne, jag kan verkligen säga jag älskar skåne. Det kommer jag alltid göra, men vad spelar det för roll att man älskar ett landskap när man älskar en människa så otroligt mycket? Verkligen känner att vi har en framtid tillsammans, visst man vet aldrig vad som händer, men det känns så nu. Märkte hur farmor och farfar var ledsna idag, ja mest farfar. Farmor har lättare för att acceptera att livet går vidare att man växer upp och flyttar.

Hinner inte träffa dig innan flytten, tråkigt faktist. Men bäst så.

Nej hej och hopp nu är klockan över halv elva ska vara lite social på msn innan jag beger mig till sängs. Men med tanken på alla dessa koppar kaffe jag hällt i mig idag.

Josefin Eun Mee Larsson

Sommardagens värme tinar inte upp mitt frusna hjärta

Det är morsdag idag, har Josefin sagt grattis? Nej det har jag inte. Varför skulle jag? Någon speciell anledning, ja hon är min morsa, jaha och? Nej inte mer. Såg faktist fram emot att åka ut med familjen och äta eller fika någonstans, men när vi berättade det för mamma ville hon att vi skulle ligga i rabatten på alla fyra och pilla på hennes satans rosor. Sedan skulle vi äta älgstek ikväll, mums, men onödigt att betala resan till sösdala och sedan maten där hemma får jag ändå avdrag på av mina pengar så nejtack!

Per åkte klockan tolv idag.

Jag har alldeles för mycket att tänka igenom och grubbla över. Vad vill jag nu? Inte nog med att det redan är jobbigt som det är kommer det fram ännumera svårtolkade saker. Vad ska jag tro? Vad ska jag göra? Vem kan jag dela med detta till? Tacka lina för hon finns, hon är tjej hon förstår.

Ibland blir jag rädd för mig själv, jag försöker övertyga mig om saker jag vet men ändå inte tror på. Är det då verkligen så att jag vet det? Eller är det också bara något jag slagit in i mitt huvud? Jag förvirrar per mer och mer, han vet inte längre vad han ska tro säger han. Men det vet inte jag heller.

sucksucksucksuck

Jag blir bara inte klok på mig själv. Ju mer jag tänker ju värre blir det.

jag orkar inte mer.

Molnen lättar och solen skiner

Sitter på msn och nördar mig med massa folk jag inte ens känner. Trevligt, njae, en del är fan roliga. Har ändå inget annat för mig så ja, Per slutar snart väntar på han ska ringa, sedan blir det väl till att bege sig till Rinkaby och där kommer det spekulanter ikväll. Ska bli ganska roligt. Hon är en lovande unghäst som jag tror på, känns så jäkla bra att verkligen tro på hästen man ska försöka sälja, eller ja både bra och dåligt, hade gärna vidareutbildat henne själv.

Men men en kopp kaffe som uppladdning, perfekt!

Nej nu ska jag fortsätta med mitt msn snack ha ha, kanske plinga lina vem vet. Ha det bra. Hejhopp!

The Sunshine make me feel alive

Huvudet bultar, det ramlar nog snart av. Jag är trött och matt, arg, ledsen, glad, konstig.. Jag vet inte, jag är allt. Dagen idag har väl varit ganska kass, förutom vädret som får mig att le. Tänk vad vädret styr mitt liv, styr allt, jag överlever bara genom solen.
Så många tankar och minnen som hinner rusa genom mitt redan tyngda huvud. Fast det är klart, jag ska ju snart flytta. Men det är en sak jag saknar så det gör ont, det är en riktig familj, även om jag har en familj som fungerar, som lever livet och försöker framstå som lyckliga, så är det inte de där varma trygga längre. Allt är kallt, grått & tillgjort. Bråken startar direkt jag sätter en fot i huset, jag vet det är mitt fel alltihopa.

Minnena rullar tillbaka, jag är redo att lämna det vi har nu, denna tunga stämningen men kommer jag någonsin inse att saker och ting aldrig kommer bli som förr? Kommer jag alltid leva i tron om att det är en bra och varm familj jag lämnar, jag vet inte. Ingen annan kan diskutera detta med mig, detta är en fråga mellan mig själv och mig. Inte ens den är inblandad.

Jag håller på tappa kontrollen över mig själv, jag säger saker jag varken menar eller vill säga, jag minns inte sakerna klart efteråt, jag är så rädd. Jag vill bara gråta, vakna och veta att allt är en mardröm, men saken är jag drömmer inte, jag har bara inte kontroll över mig själv. Den tar över mer och mer dag för dag. Jag undrar om jag kommer sluta rent åt helvete, jag känner mig som i en bubbla, jag har inte kontroll på något, jag KAN inte hindra mig själv från göra saker, inte styra eller något. Det är som om att leva i en film, men i huvudpersonens inre, se filmen rulla från ögonen.

Nu är det 5 veckor till jag flyttar.

Per skulle kommit ner i helgen, men fick jobba.

I morgon kommer spekulanter, hoppas det går bra, vill ha hästen såld nu. Jag orkar inte stå med mer nu. På Onsdag åker jag till Malmö och träffar lina, luchar & shoppar lite, sedan blir det Horröd. Åker med morsan upp på morgonen och berger mig till Borlänge över natten. På fredagen bilar jag och Per ner, ska bli hur mysig helg som helst.

Har inte jobbat ett piss. Fy fan vad jag är lat.

Det är sommar i skåne, denna sommaren kommer förändra mitt liv, skilja sig från alla andra sommrar jag någonsin upplevt. Kanske också den bästa.

Nej nu ska jag ringa per och kvällsprata sedan blir det sängen. Nattinatti.

keeping myself alive.

Så igår ringde per. Han kommer inte i helgen. Jaha umgår med vännerna i alla fall. Trevligt trevligt, saknat det. Saknat dom.

Den har fortfarande kontrollen.

Tung snack igår, jag vet inte längre..

 

Gick bra på sjukan idag för honom.

Mitt huvud bultar.

Swing life away

Klockan är 09.36 det är Onsdag.

Snart Fredag, denna fredagen händer det saker. Tro mig. Troligen en god fredag men man vet aldrig. Den har bra odds för bli riktigt bra, men man vet aldrig som sagt.

Vaknade 07.00 i morse, gick ner till tävttstugan. Luktade sommar när jag öppnade porten och somamrluften slog emot mig, jag log för mig själv och kände hur glädjen flödade in i min kalla kropp. Nu är sommaren här, här för att bara precis dofta ge känningar och sedan lämna oss innan vi knappt ens hunnit bli bruna. Solen lyser över oss par dagar inann molen återligen hinner ta överhand, snart är kölden här igen, löven faller av, det regnar konstant, det är varken molningt eller klart, bara mulet. Grått, det gråa gör mig själv lika grå. Saker som kändes små känns större än någonsin, plötsligt är det inte ”jag har haft en tuff tid” utan då påminns jag bara om att jag fortfarande lever i depression. Sakerna förvinner inte, bara lättas upp på våren och sommaren. Men det lär jag mig aldrig. Blir kanske annorlunda nu när jag har per & lever lång lång bort ifrån alla minnen och gamla vänner. Vad vet jag? Sådär nu puttrar kaffekokaren i köket, inte för jag känner jag behöver energi men en kopp kaffe sitter alltid bra. Har faktist några kanelbullar jag bakade för ett tag sedan, varit frysta inte lika gott då, ha ha jo godare än om dom legat framme givet, givet, men inte lika gott som nybakade färska bullar. Det ska jag göra nu någon dag kanske. Alltid gott.

Funderar på åka till farmor och farfar i morgon förmiddag, hade varit trevligt att träffa dom, eller ja inte dom, farfar lär ju våra i detta vädret, det går ju inte att sitta inne när solen skiner och gräset gror & vara bonde! Herregud, spelar ingen roll vilken ålder, det är min farfar det. Ska berätta att jag ska flytta. Det kommer bli svårt. Suck. Rädd att farmor kommer gråta, jag hoppas inte det, det blir så tunt då, för mig med. Jag bryr mig om dom.

Sitter och lyssnar på Jason Mraz – Life is wonderful, hm, så mycket tankar och minne det ploppar upp i mitt lilla huvud. Suck, det konstiga är att det är rogivande känslor som om den gillar det. Trivs med dåtiden? Jag förstår inte.

 

It takes a thought to make a word
And it takes some words to make an action
It takes some work to make it work
It takes some good to make it hurt
It takes some bad for satisfaction

La la la la la la la life is wonderful
Ah la la la la la la life goes full circle
Ah la la la la la la life is wonderful
Al la la la la

It takes a night to make it dawn
And it takes a day to make you yawn brother
And it takes some old to make you young
It takes some cold to know the sun
It takes the one to have the other

And it takes no time to fall in love
But it takes you years to know what love is
It takes some fears to make you trust
It takes those tears to make it rust
It takes the dust to have it polished

It takes some silence to make sound
It takes a loss before you found it
And it takes a road to go nowhere
It takes a toll to make you care
It takes a hole to make a mountain

 It takes a crane to build a crane
It takes two floors to make a story
It takes an egg to make a hen
It takes a hen to make an egg
There is no end to what I’m saying

Ja livet är kanske inte så dumt ändå? Fredag gäller det.

Min underbara per simes, det är du & jag<3 Du är det finaste i mitt liv. Jag vill du ska veta det. Snart bor vi tillsammans, inte för vi vet var men ändå ha ha.